Norsk näverlav, en raritet i Götaland

Ett minst sagt oväntat fynd vi gjorde i höstas var ett ganska stort bestånd av en lav ingen av oss sett tidigare. Det kanske inte är så konstigt med tanke på att artens huvudutbredning är i Värmland, Jämtland och längs den norska kusten; faktum är arten bara är känd från tre lokaler i Östergötland, närmast Malexander i norra Ycke naturreservat strax utanför Ulrika. Norsk näverlav (Platismatia norvegica, lat. norvegica = norsk) är en väldigt karaktäristisk art som knappast kan förväxlas med andra arter. Norsk näverlav känns igen på mycket breda lober vars ovansida är tätt skrynkliga av ett nätverk av åsar, medan undersidan är slät. Till färgen är den grå på ovansidan, med en mer grönaktig ton när den blir blöt, och brun undertill. Arten blir ganska stor, bålarna är från några centimeter till en någon decimeter breda. Arten förekommer framförallt i miljöer med hög luftfuktighet och växer oftast på grova grenar och stammar av gran, men även bland mossa på stenar eller klippor. Arten används som signalart av skogsstyrelsen för att indikera skogsområden med höga naturvärden, och förekommer ofta tillsammans med flera andra sällsynta lavarter.

Mest liknar den sin nära släkting näverlav (Platismatia glauca) som är mycket vanlig i hela landet, och den något snarlika skrovellaven (Lobaria scrobiculata) som är ovanlig och framför allt förekommer västerut och norrut i landet. Näverlav (P. glauca) liknar norsk näverlav till färgen men skiljer sig bland annat på att loberna är mer smalflikiga och att den saknar det för norsk näverlav så karaktäristiska nätverket av åsar på ovansidan. Skrovellav är betydligt större och grövre än båda dessa arter, är mer gulaktigt grå till färgen, har en finhårig undersida och har oftast fläckar av soral (en typ av mjöllika alg- och svamphyf-korn som fungerar som spridningsorgan). Skrovellav kan ibland se ut att ha ett nätverk av åsar på ovansidan, men är mer buckligt knölig än de skarpa åsar som finns hos norsk näverlav.

Vi hittade ett ganska stort bestånd av arten på en klippvägg ungefär 550 meter öster om Bålnäs. Miljön på platsen är gammal hällmarkstallskog med stort inslag av döda träd, en miljö som är ganska ovanlig och som gynnar flera olika arter kryptogamer, insekter och kärlväxter. Vi hittade också bland annat blomkålssvamp (Sparassis crispa) och grovticka (Phaeolus schweinitzii) i närheten av växtplatsen, två svamparter som även de är listade som signalarter för skyddsvärda skogsområden. Helt enkelt en prima hällmarksskog där det säkert finns massor av små rara saker att upptäcka! Bilderna är tagna på ovan nämnda plats 23/10 2015.

Referens:
Nitare, J. 2000. Signalarter - indikatorer på skyddsvärd skog, flora över kryptogamer. Skogsstyrelsen förlag, Jönköping.