Sorgmantel

Sorgmanteln (Nymphalis antiopa, antiopa syftar till någon av flera Antiope som omnämns i grekisk mytologi) är en av våra största dagfjärilar, med ett vingspann på 6-7 cm. Den är lätt att känna igen med sina mörkt rödbruna med ljust vitgula kanter. Det är också en av våra tidigaste dagfjärilar, och dyker ofta upp redan i mars/april, samtidigt som nässelfjärilen, och man ser dem ofta komma glidande med sin lätt släpiga flykt längs skogsbryn och vägkanter. Äggen läggs främs på olika lövträd som olika vide-arter och björkar, larverna är svarta med röda fläckar på ryggen och med många taggiga utskott. En andra generation dyker upp i slutet av sommaren som sedan övervintrar för att dyka upp igen nästföljande vår.

Bilden är tagen 11/4 strax öster om Boxholmsvägen mellan Våkthult och avfarten till Bålnäs.

Större timmerman

Den större timmermannen (Acanthocinus aedilis, aedil= latin för en sorts hus) är en ganska stor kamouflagetecknad skalbagge ur familjen långhorningar (Cerambycidae), och har de längsta antennerna i förhållande till kroppen hos någon svensk skalbagge. Hanar (som den på övre och nedre västra bilden) har de längsta antennerna av de två könen som annars lätt skiljs på honans utstickande äggläggningsrör. Den större timmermannen känner man lätt igen på de fyra gula prickarna på halsskölden tillsammans med de spektakulära antennerna. Det är en av våra tidigaste långhorningar, och går att hitta redan i mars/april om vädret är gynnsamt. Den större timmermannen är knuten till tall och är lättast att hitta på skadade träd och timmerhögar, men är förvånansvärt svåra att få syn på.
Larverna lever i innerbarken (kambiet) på nyligen döda tallar, där man under hösten också kan hitta puppor som ser ut som bleka varianter av den vuxna skalbaggen som ligger i en liten kammare av vedflisor. Ibland hittar man även större timmermän på hösten, då vissa lämnar sina puppkammare för att övervintra i förna.

Den översta bilden och den nedre vänstra är tagna 11/4 på en vindfälld tall i skogen strax väster om byn om man följer Garpavägen västerut. Den nedre högra bilden visar en hon-puppa (notera äggläggningsröret) i sin puppkammare och är tagen 11/8 2011 på en hög döda tallstammar som låg i västra delen av byn vid Garpavägen.

Blivande bärnsten?

Här har en grankottskinnbagge (Gastrodes abietum, abies = ett släkte ädelgranar) (familjen fröskinnbaggar, Rhyparochromidae) eller möjligtvis dess nära släkting Gastrodes grossipes (här svårsbestämt på grund av hur ljuset bryts i kådan) fastnat i kåda på en granstubbe. Båda arterna lever på barrträd där de suger näring ur barren. Liksom den tidigare presenterade myrbaggen lockas dessa små bärfissläktingar också till hyggen och stubbar av olika ämnen som frigjorts när träden skadats. Just i det här fallet har det blivit lite väl mycket av det goda, men vem vet, det kanske blir det till slut en bärnsten med en skinnbagge i?

Bilderna är tagna strax öster om Boxholmsvägen mellan Våkthult och avfarten mot Bålnäs 11/4.

Mosippa

Mosippan (Pulsatilla vernalis, latin verna = vår) får väl anses vara socknens mest kända växtart och är väl lämplig som första växt att presentera. Mosippan tillhör familjen ranunkelväxter (Ranunculaceae) och är nära släkt med till exempel backsippa (P. vulgaris). Mosippan växer i torra, gärna soliga barrskogar (främst tallskogar, kanske eftersom dessa tenderar att dominera på torra marker) och blommar tidigt på våren. De är ganska lätta att få syn på när de blommar med sina stora vita blommor, men är destå svårare att upptäcka under resten av året med sin platt liggande rosett av håriga mörkgröna blad. Efter blomningen bildas en boll av frukter med långa håriga utskott som tros hjälpa fröna att spridas med vinden. Mossipan är en karaktärsart för gamla skogar och är känslig för både förtätning och starka störningar. Den är ganska konkurrenssvag och har dålig spridningsförmåga (de håriga frukterna till trots), vilket tillsammans med minskningen av mängden tillgänglig gles tallskog bidrar till att förklara varför arten numera är så sällsynt (Den är fridlyst och är i 2010 års version av den svenska rödlistan klassad som starkt hotad). 

Bilderna är tagna strax öster om Boxholmsvägen, mellan Våkthult och avfarten mot Bålnäs 11/4. Vill man läsa mer om mosippa eller andra svenska kärlväxter för den delen rekommenderar vi ett besök på den virtuella floran.

Myrbagge

Den allmänna myrbaggen (Thanasimus formicarius, formica= latin för myra, tillika ett släkte myror) är en liten brokig skalbagge från familjen brokbaggar (Cleridae). Myrbaggen lever i anslutning till barrträd i hela Sverige och man hittar den oftast under vår och sommar på timmerhögar eller nyligen vindfällda träd där de jagar barkborrar som lockats till träden av de starkt doftande ämnen (terpener) som frigjorts då trädet skadats. Den terpentinartade doften signalerar för alla möjliga insekter (och insektssamlande människor) att det finns skadad eller döende ved. Speciellt runt timmerhögar brukar man kunna hitta stora samlingar av olika insekter som är svåra att hitta annars.

Bilden ovan är tagen 11/4 vid talltimmer upplagt vid Boxholmsvägen ca. 800 m syd-öst om Våkthult, medan den nedre är tagen på en vindfälld tall ett hundratal meter väster om Malexander 10/4. På den senare hittade vi flera myrbaggar som satt helt eller delvis inkrupna under barkflagor i tallens övre delar, nästan varje barkflaga vi lyfte på avslöjade en myrbagge som snabbt sprang i väg på jakt efter ett nytt gömställe.

Tofsmes

Tofsmesen (Lophophanes cristatus, cristatus = latin för tofsbärande) är en av våra mindre mesar och lever mest i tallskog. Tofsmesar är inte lika orädda som talgoxar eller blåmesar och besöker heller inte fågelbord i samma utsträckning som dem. Den bleka färgteckningen tillsammans med tillbakadragna vanor och den lilla storleken gör att de kan vara svåra att få syn på, och ibland får man nöja sig med att lysnna på deras tjattriga läten medan man passerar förbi dem i skogen (Inspelade läten kan man hitta på Xeno-canto).

Bilderna är tagna 10/4 vid den lilla åkertegen man passerar strax väster om Malexander om man tar en promenad västerut på Garpavägen mot Bålnäs.

Vår igen, dags att ge sig ut!

Vår igen alltså! Dags att snöra på sig och ge sig ut i markerna igen för att leta vårtecken. Vi har tagit ett par rundor i området kring byn i veckan och hittat en del tydliga vårtecken. Ringrostig som man är såhär på våren hade vi glömt kameran hemma, så det blev lite torftigt på bildfronten. Den sista vändan kom kameran med och de första bilderna dyker nog upp om någon dag eller så. Bilder på tofsmes (Parus cristatus) och myrbaggar (Thanasimus formicarius) är bättre än inget, men med tanke på att vi sett så mycket annat så känns det lite torftigt. Större timmerman (Acanthocinus aedilis), grön sandjägare (Cicindela campestris), storlom (Gavia arctica), vårstarr (Carex caryophyllea), vispstarr (Carex digitata) och citrongul skivlav (Psilolechia lucida) är bara en liten del av det vi sett, och som vi hoppas kunna visa lite bilder på framöver.

Inga bilder ännu som sagt, men man ska ju börja någonstans också. Bilder kommer framöver helt enkelt.