På öppen mark i socknen kan man stöta på en av våra minsta nävor: skatnävan (Erodium cicutarium, latin cicutarium = lik Cicuta, sprängört, vilket enbart borde kunna syfta på bladens form...). Till skillnad från övriga svenska nävor har skatnävan parflikiga och inte handflikiga blad och kronan är inte jämnt symmetrisk runtom, utan har ett symmetriplan (därmed en höger och en vänstersida om man så vill), vilket syns speciellt tydlig på exemplaren nedan som har mycket utpräglade svarta fläckar på två av kronbladen. Fläckarna på kronbladen varierar i intensitet och ibland hittar man examplar helt utan fläckar. Skatnävans blad är liksom många andra nävor aromatiska och doftar (inte speciellt gott förvisso) om man gnider på dem. Skatnävan tycks vittspridd runt Malexander och speciellt på platser med sandig, solig, något störd jord (som i vägkanter, planteringar, hästhagar o. dyl.) tycks den dyka upp lite varstans. Om man bara tittar på blomman kan man kanske ana släktskapet med pelargonerna som skatnävan står sig väl i tävlan mot vad gäller skönhet, och även om den knappa storleken gör att den lätt passerar obemärkt när den inte blommar, kan man knappast undgå de lysande skära blommorna en solig dag i maj.
Bilderna är tagna 3/5, i hagmarkerna norr om Tumbo där skatnävan förekommer rikligt. Även längs Tumbovägen mellan Kisavägen och Sommarhagen förekommer de rikligt längs sidorna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar