Sotlav - petar man, förstår man.

Sotlav (Cyphelium inquinans, lat. inquinans = nedsmutsande) är en lavart som förut fördes till familjen Caliciaceae. Caliciaceae sammankopplades framförallt av den sotande spormassa som bildas på fruktkropparna, något som är anledningen till såväl det svenska som det vetenskapliga namnet hos sotlav. Till samma familjen hörde även bland annat ärgnål (Chaenotheca furfuracea) som vi presenterat i ett inlägg tidigare i år. Senare forskning har dock visat att denna grupp inte kan räknas som en egen familj, utan egentligen är en del av den större familjen Physciacae.

Nog om släktskapen nu. Många av arterna med sotande spormassa är ganska sällsynta, och växer ofta på lite ovanliga substrat som torrakor och obehandlat virke som inte är lika vanligt som det var för några hundra år sedan. Många av arterna är ganska lätta att känna igen och används som signalarter av skogsstyrelsen, det vill säga att de antas växa i miljöer där andra, ännu sällsyntare, arter kan tänkas trivas och som har höga naturvärden. Sotlav är just en sådan signalart och växer bland annat på den uppspruckna barken på grova ekar och vårtbjörkar, men även på avbarkad granved och obehandlat virke, gärna i soliga lägen. Själva laven, om man nu ska lyckas komma fram till den till slut, är en skorplav och grå till färgen. Ytan är knöligt, vårtig till formen och ofta förekommer tämligen rikt med svarta fruktkroppar som är helt oskaftade, och som ofta har en vitaktig kant längs sidan. Laven blir oftast inte speciellt stor, utan är ofta bara några centimeter bred. Drar man försiktigt med fingret över ytan på fruktkropparna ser man att spormassan efterlämnar tydliga svarta streck på fingret. Sotlaven förekommer i stort sett i hela landet, utom i fjällkedjan, och har sin huvudutbredning i de södra delarna.

Vi har hittat sotlav på en grov björkstubbe vid den gamla åkern vid Garpavägen mellan Bålnäs och Malexander och nere i Bjälnäs naturreservat. Det visade sig också att den också växer på toppen av nästan alla stängelstolpar på elstängslet väster om vägen som leder ner från Bålnäs till Dyviken. Det ska i all ärlighet sägas att vi inte har letat speciellt efter sotlav och de är ganska lätta att missa om man inte aktivt letar, så vi tror att den kan tänkas dyka upp på fler platser bara man spanar lite mer noggrannt. Den övre bilderna är tagen vid elstängslet nämnt ovan 18/10, och den nedersta är tagen i Bjälnäs naturreservat 19/10.