Familjen låsbräkenväxter (Ophioglossaceae) är en familj ormbunkar som är avlägset släkt med de andra familjer ormbunkar som finns i Sverige. Låsbräkenväxterna tros vara närmast besläktade med en grupp risiga ormbunkar från torra tropiska områden (fam. Psilotaceae) och med fräkenväxterna (fam. Equisetaceae). Låsbräkenväxterna är representerade av åtta arter fördelade på två släkten i Sverige, varav de flesta är ganska ovanliga. Dessutom är alla arter ganska svåra att få syn på även om man befinner sig på en plats där de finns, vilket bidrar till att göra de flesta av dem ganska lätta att förbise.
Den vanligaste arten i Sverige är månlåsbräken (
Botrychium lunaria, lat lunaria = månformig) som växer på näringsfattiga gräsmarker som torrbackar, slåtterängar, hagmarker och grusvägskanter. Det är framförallt en försommar art som går att hitta ungefär från mitten av maj, men den kalla vår och sommar vi haft i år har gjort att de fortfarande tycks vara i fint skick på flera platser. Den lilla växten (den blir sällan över en dryg decimeter hög) har ett litet blad som är delat i två delar: en steril bladlik del och en sporbärande del som ser ut lite som en liten druvklase innan sporkapslarna öppnats. Den bladlika skivan sticker ut ganska långt ner från stammen och har stora halvmånelika flikar och rundad omkrets.
Månlåsbräken är en karaktäristisk hagmarksart som gynnas av näringsfattiga förhållanden där omgivande vegetation är lågvuxen och gles. I och med att Malexander till stor del ligger på ett randdelta, med genomsläppliga sandjordar i byn är förhållandena i byn naturligt goda för månlåsbräken och vi har hittat den på gräsytor inne i byn. Har man en näringsfattig gräsmatta med till exempel backnejlikor och gråfibblor på tomten kan det vara lönt att hålla ögon öppna efter månlåsbräken. Bilderna är tagna en knapp kilometer nordost om Pukstugan norr om Malexander i en torr kant av en grusbilväg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar